Ni som känner mig väl, vet nog att
jag ibland bråkar lite med min mor.
Nu har jag insett att jag skulle inte
klara mig utan henne eller någon
i familjen. De störtar mig i allt jag är
med om och finns där. Vi alla finns
där för varandra hela tiden. Det märktes
häromdagen när pappa satt och
grät i soffan. Han tänkte på sina föräldar.
Om inte hela familjen hållt i hop skulle
det vara mycket svårare. Nu inser jag
att utan min familj är Jessica inte hel.

Idag har jag varit på stan, träffade
mormor och morfar och pratade lite med de.
De är två personer som också betyder mycket.
De berättade om kusinerna och om hela släkten.
Det kändes skönt att få prata med de lite!

Dags att jobb och slita, wiiie . haha

Ps: Grattis till jobbet Viktor! :)